Advaita & tsunamikatastrofen
28 January 2005 - Amritapuri
Advaita är ett okomplicerat ord. Det betyder "icke två". Men inom denna enkla konjunktion ligger andligheten fångad i sin helhet. Den påminner om att saker och ting inte är så olikartade eller skiljda från varandra som de verkar. Allting är ett.
Människan och naturen, Skaparen och skapelsen, intern och extern, är i själva verket odelat och ett. På samma vis är Gud och den hängivne, den andliga mästaren och lärljungen utan åtskillnad. Det Högsta Självet ( atman ) och det individuella jaget såväl som du och jag är likaså odelat och ett.
Det är denna filosofi av ickedualitet som ligger till grund för all hjälpverksamhet, alla de kärleksprojekt som utförs genom Ammas ashram. Amma säger ofta i sina satsanger : "Om du råkar stoppa fingret i ögat, straffar du då ditt finger? Nej, du tar hand om bådadera, därför att både ögat och fingret är delar av dig själv."
I fredags talade Amma med alla ashramborna, om det absolut nödvändiga i att gå bortom identifikationen med egot. Hon talade också om vikten av att gå bortom känslan av att vara en begränsad kropp, ett begränsat sinne och intellekt, som existerar avskiljt från andra. "Vi måste se oss själva i andra och handla därefter", sade hon. Amma gav ett exempel och började tala om de nio temporära byggnaderna som ashramet har byggt i Srayikkad för de bybor som blivit hemlösa av tsunamin.
Hon sade: "Brahmacharierna [munkarna] jobbade med byggnadsarbetet dag och natt." Amma kallade ofta på brahmacharin som hade ansvaret för projektet och frågade hur det gick med arbetet. Det spelade ingen roll vilken tid på dygnet Amma ringde-han var alltid där och arbetade-vid midnatt, två på morgonen, fyra på morgonen."
Vid ett tillfälle bad Amma honom att gå och vila sig, brahmacharin svarade då att han inte kunde göra det. Eftersom han visste att varje timma som byggnaderna ännu inte blivit färdiga, var ännu en timma då de evakuerade inte hade någonstans att lägga sig att vila.
Amma fortsatte: "Han var så identifierad med bybornas lidande att han kunde överstiga sina fysiska och kroppsliga behov."
Amma undrade därefter högt om arbetarna som fick lön kände på samma vis. "Nej", svarade hon sig själv, "dom arbetar helt enkelt åtta timmar om dagen och tar rast tre gånger för att äta och två gånger till, för att dricka te."
Ammas exempel ger kanske anledningen till varför ashramet hunnit bygga färdigt de fem första temporära byggnaderna redan januari den 13:e och fyra byggnader till den 25:e. Allt detta medan regeringen ännu inte har byggt färdigt en enda av de temporära byggnader de lovat att bygga.
Amma avslutade det hela med att säga: "En mor tröttnar aldrig på att ta hand om sina barn därför att hon känner att de tillhör henne."
ärefter bad Amma de besökande att komma fram snabbt för att få darshan (en kram). Hon hade mycket arbete framför sig bland annat flera möten som skulle hållas angående hjälpverksamheten.
Introduktion
När tsunamin slog till mot Amritapuri och grannbyarna i kustområdet den 26:e december 2004 blev Ammas ashram ett centrum för biståndsoperationer. Fler än 140 personer omkom i närområdet och oräkneliga hus förstördes. Amma vadade själv genom vattnet och dirigerade evakueringen av de 20 000 personer som befann sig i ashramet under julhelgen. Hon sände också ut sina lärjungar för att rädda människor och söka efter skadade och döende.
Bara några timmar efter katastrofen i grannskapet runt Amritapuri omvandlade Amma ashramets närbelägna universitet till biståndsanläggningar. Hon arrangerade också insamling och utdelning av nödvändiga förnödenheter. Hennes omsorg om byborna var så djup att hon under en 24-timmars period varken vilade, åt eller drack en droppe vatten.
Amma skickade ambulanser, läkare och medicinska förnödenheter från sitt AIMS-sjukhus till de drabbade områdena på både Indiens öst- och västkust. Hon började också omedelbart distribuera mat, kläder och inkvartering åt tiotusentals nödställda. Morgonen efter besökte hon de biståndsläger som iordningställts på Amrita University för att ge tröst åt de berörda familjerna och dela deras djupa sorg. Några dagar senare hjälpte även ashramet till med masskremeringar av de på halvön som dött i tsunamin. De samlade också tusentals människor för att be för de avlidna och deras familjer.
Inom några veckor delade ashramet ut kontanter till tusentals familjer för att ge dessa möjlighet att skaffa nödvändig hushållsutrustning. Volontärer tröstade, lyssnade och erbjöd byborna sin hjälp. De hjälpte också familjerna att rensa bort slam och spillror från de hus som fortfarande stod kvar.
I månader efteråt har ashramets kök serverat 10 000 mål mat tre gånger om dagen i biståndslägret och i de 18 utlokaliserade köken i de förstörda byarna i Amritapuris grannskap. Det gigantiska arbetet utfördes av frivilliga och en karavan av lastbilar som tre gånger varje dag förde med sig både mat och hopp. Mat ha också serverats i andra områden.
Inom en vecka efter tragedien påbörjades uppförandet av tillfälliga läger för hemlösa på ashramets mark. Nio läger som härbärgerade 250 familjer byggdes, kompletta med elektricitet, takfläktar och egna badrum. Tillfälliga läger för 100 familjer byggdes också i Samanthampettai, Nagapattinam. Ashramet anslöt sina tillfälliga läger via en telemedicinsk satellitlänk med AIMS-sjukhuset och Amritapuri ashramets sjukhus.
