Vägen till andlig upplysning
Fråga: Amma, i denna tidsålder, vilken väg är lämpligast
för att uppnå upplysning?
Amma: Andlig upplysning är inte något som finns därute någonstans. Jämnmod är yoga, enligt Herren Krishna. Vi måste kunna se allt som varandet det Gudomliga Medvetandet. Endast då kan vi uppnå perfektion. Vi bör också se enbart det goda i allt.
Ett bi fokuserar bara på blommans nektar och njuter av sötman. Endast de som alltid ser den goda sidan i allt är lämpade för andlig upplysning.
Om vi verkligen längtar efter upplysning, bör vi kunna gå bortom kroppen helt och hållet. Vi måste vara fullständigt övertygade om att vi är Självet [Atman]. Gud har inte någon särskild boningsplats; Gud dväljs i våra hjärtan. Vi måste bli av med vår bundenhet och vårt kroppsmedvetande. Det är detta som behövs. Och med detta kommer en djup insikt att slå rot i oss: att Självet är bortom både födelse eller död, är varken glädje eller sorg. All rädsla för döden kommer då att upplösas och vi blir uppfyllda av lycksalighet.
En sökare måste lära sig att välkomna varje situation med tålamod. Om honung blandas med salt, kan man bara bli av med sältan genom att utan uppehåll hälla i mer honung. På ett liknande sätt måste vi avlägsna minsta spår av fientlighet och känslan av ett "jag" inom oss. Detta gör vi genom att tänka positiva tankar. När sinnet på så vis blir rent kommer vi att kunna välkomna vilken situation som helst med glädje. På detta sätt gör vi framsteg på den andliga vägen även om vi kanske inte är medvetna om våra framsteg.
I ett upplyst tillstånd ser vi på andra som vårt eget Själv. Om vi slinter på något och ramlar och skadar foten, då skyller vi väl inte på våra ögon för att de var ouppmärksamma och förstör dem? Vi försöker istället lindra smärtan i foten. Om vi skadar oss i vänstra handen så sträcker vi ut vår högra hand för att skydda den. På ett liknande sätt förlåter vi dem som gör misstag därför att vi upplever vårt egen innersta Själv i dem. Det är detta som är upplysning.
För den upplyste finns det inget som är avskilt från Självet. Men utan att ha uppnått det tillståndet är allt prat om upplysning bara ord om de orden är inte genomsyrade av den sanna upplevelsens kraft. Det är omöjligt att uppnå denna nivå av medvetande, denna nivå av upplevelse, utan en Satgurus [upplyst mästares] hjälp. Allt man behöver göra är att efterfölja mästarens ord.
Upplysning är inte något som du kan köpa någonstans. Din sinnesinställning måste transformeras, det är allt. Människor tror felaktigt att bundenheten de befinner sig i är verklig.
Det finns en berättelse om en ko som hölls bunden i stallet under nätterna. En kväll bands hon inte. Hon leddes bara in i kostallet och stalldörren stängdes. Repet låg på golvet. Morgonen därpå när bonden öppnade dörren till kostallet och släppte ut korna så stod den obundna kon kvar. Hon rörde sig inte. Han knuffade på henne men hon vägrade att röra sig ur fläcken. Han försökte mota på kon med en käpp men hon stod fortfarande still. Han tänkte: Jag brukar alltid knyta upp repet när jag kommer in, men idag gjorde jag inte det eftersom jag glömde att binda henne igår. Så låt mig låtsas att jag knyter upp repet. Han plockade upp repändan och låtsades att han släppte loss kon. Därefter lämnade kon stallet omedelbart.
Människorna befinner sig i en liknande situation som denna ko. De är inte bundna och ändå så tror de att de är det. Ni måste avlägsna den illusionen. Ni behöver bara förstå att ni egentligen inte alls är fastbundna. Men ni kan inte bli av med det missförståndet utan en sann mästares hjälp. Detta betyder inte att mästaren ger er upplysning. Mästarens uppgift är att övertyga er om att ni inte är bundna. Bara om ni verkligen vore bundna skulle banden behövas knytas upp.
Endast när vågorna minskar kan vi se solens avbild på vattenytan. På ett liknande sätt, endast när sinnets vågar minskar, kan vi se Självet. Man behöver inte skapa en bild; allt vi behöver göra är att låta vågorna minska, för att avslöja bilden.
Så länge som egot återstår kan vi inte vara osjälviska. Mästaren leder lärjungen genom situationer som är nödvändiga för att avlägsna egot. Lärjungen lär sig att mejsla bort egot. Tack vare lärjungens närhet till mästaren och de råd han får av mästaren, utvecklar lärjungen tålamod utan att ens vara medveten om detta. Mästaren sätter lärjungen i situationer i vilka hans tålamod prövas, också där hans ilska kan komma upp. Lärjungen kan t.ex. ges en viss sorts arbete som han inte tycker om. Detta gör att lärjungen blir arg, och kanske vägrar att utföra arbetet.
Mästaren uppmuntrar då lärjungen att reflektera över denna situation. Lärjungen kommer tillslut att finna den styrka som behövs, för att överstiga besvärliga situationer som uppkommer.
Mästaren använder sålunda olika situationer för att eliminera lärjungens svagheter och att göra så att han blir stark. Detta gör det möjligt för lärjungen att överstiga egot. Det är för att eliminera egot som man söker tillflykt hos en sann mästare.