Om Lokah Samastah Sukhino Bhavantu
Må alla varelser i alla världar vara lyckliga

En bön för alla varelsers frid och lycka

Amma har valt ut några urgamla freds-mantran, som hennes hängivna och lärjungar över hela världen upprepar varje dag. En av dessa är fredsbönen "Om lokah samastah sukhino bhavantu". Även om detta mantra inte finns med i någon av de existerande Veda-grenarna,¹ så är det ändå ett uttryck för den universella andan vi finner däri. Låt oss ta en titt på vilken betydelse det har. Versen på sanskrit läses i sin helhet som följer:

svasti prajabhyam paripalayantham nyayeana margena mahim maheesah gobrahmanebhya shubamsthu nityam lokah samastha sukhino bhavanthu

Må människorna uppleva välbefinnande
Må konungarna styra världen enligt den rätta vägen
Må nötkreaturen och Brahmanerna må väl i evig tid
Må alla varelser i alla världar vara lyckliga
Frid, frid och frid, överallt

Versen är en åkallan till harmoni och välsignelse för hela skapelsen. I forntida dagar skiljde sig den sociala strukturen och styrelseskicket på många sätt från det nuvarande, det är därför vi inte behöver ta den ordagranna meningen av denna vers, bara själva essensen.

För att fred och harmoni ska kunna råda, bör konungarna, dvs politiker och ledare, ha en hälsosam inställning till folket och verka enligt dharmas² (rättfärdighetens) principer.

Detta, noterar vi besviket, är sannerligen mycket sällsynt i dagens värld, där makt och pengar verkar vara den främsta motivationen för den styrande eliten. Ändå, idealen förblir de sammar, och eftersom Ammas undervisning personligen påverkar otaliga politiker över hela världen, så kan det ännu finnas ljus i slutet på tunneln.

Den verklige Brahmanen är en som antingen upplevt sin enhet med Brahman, den Absoluta Verkligheten, eller en som har dedicerat sitt liv till strävandet efter den upplevelsen. Sådana osjälviska människor är de upplysta tänkare som förser samhället med en sund förståelse av livet. De ger vägledning till alla nivåer av samhället, inklusive den politiska ledningen. En Brahman kan också betyda en briljant intellektuell, som använder sin begåvning till att osjälviskt tjäna samhället. Således, för ett stabilt och på alla sätt framgångsrikt samhälle, är det nödvändigt att dessa Brahmaner har en sund inställning. Den vise som först uttryckte detta mantra påstår självfallet inte att Brahman-skapet är ett ärftligt kall som det är i dessa dagar.

Det finns många exempel i historien som visar att Brahmanskapet är en inre kvalitet, ej beroende av den sociala statusen som råder vid ens födelse. Vi behöver endast se tillbaka till den store vise Veda Vyasa, som också är känd som Krishna³ Dvaipayana, därför att han hade en mörk hy och var född på en ö. Han var född av en fiskarkvinna, men hade en av de mest enastående hjärnor genom tiderna och accepteras universellt som en stor rishi. Han var den förste som skrev ned Veda-skrifterna. Innan dess hade Veda lärts muntligt från generation till generation av Brahmaner med enastående minnen. Veda Vyasa komponerade också originalarbeten som idag är berömda över hela världen för deras utsökta andliga innehåll. Bland dem finns populära verk som Mahabharata och Srimad Bhagavatam, såväl som djupsinniga avhandlingar på den Absoluta Verkligheten som Brahma Sutras. Trots hans enkla ursprung, är den vise Veda Vyasa en av de som vördas mest bland överflödet av Indiens andliga jättar.

Amma är född i en by av fiskarfolk. Hon gick endast fyra år i skola och talar endast sitt modersmål, malayalam. Men det allra mest slående är att hon aldrig har studerat skrifterna. Trots detta flödar skrifternas visdom oupphörligen från hennes läppar, och ger uttryck till de mest abstrakta sanningar på ett enkelt sätt som de flesta kan förstå. Vem kan förneka Ammas Brahmanskap? Amma vägleder världen med hennes vishet, talande till stora åhörarsamlingar världen runt, även vid FN.

Nu är det så att man kan undra om nötkreaturen i denna bön. Man kanske frågar: "Vad i hela världen har jag, en modern stadsbo med kor att göra? Borde inte jag istället be att min BMW förblir i ett bra skick?" Vi behöver inte vara alltför bokstavstrogna. De forntida använde inte språket på ett sådant endimensionellt sätt som vi. Om vi djupt kontemplerar på meningen av ett ursprungligt sankritmantra, är det troligt att det avslöjer fler och fler lager av dess betydelse. Ordet "nötkreatur" uttrycker näring och överflöd i allmänhet. I forntiden tjänade nötkreaturen som ett sorts bankkonto. Antalet nötkreatur som en person hade, var en mätstock på hans rikedom. Mjölken var också den primära källan till försörjning för en stor del av samhället. Mjölk och mjölkprodukter, som t.ex. ghee (skirat smör), utgjorde majoriteten av de offer som användes i offereldarna i formell rituell dyrkan. Således nämns kor i många forntida texter som en symbol för välstånd. Det kan beskrivas symboliskt, precis som "vårt dagliga bröd."

I dagens samhälle har en sådan bön, bokstavligt tagen, formligen också en special ironi, eftersom gårdarna med nötkreatur runt om i världen blivit grogrunder för sjukdomar som galnakosjukan. När nötkreatur och resten av djurriket blir fråntagna vällevnad kommer också människorna att lida. Således är harmonin mellan människor och resten av skapelsen betonad i denna bön. Faktiskt kan kon tas som representant för hela djurriket. Det sanskritska ordet för nötkreatur är "go", vilket är en mycket djupsinnig Vedisk symbol med många subtila andliga betydelser. Två sådan sekundära betydelser är "jorden", och "moder", och som sådan kunde versen också vara en bön för Moder Jords välfärd. Så vi behöver inte oroa oss att Gud skickar en flock kor som stormar genom vårt vardagsrum, när vi ber denna bön!

Den viktigaste aspekten av fredsmantrat är att den vise inte endast ber för sin släkt eller sitt land utan för hela världen eller mer exakt, alla världar⁴. Detta, som Amma berättar för oss och visar oss, är det korrekta sättet att be. I stället för att be om något för oss själva råder Amma oss att be för hela skapelsen. Genom att be för alla förnimmande varelsers välfärd - alla människor, alla djur, alla växter - blir våra sinnen mer expansiva. Med en sådan bön kan vi långsamt gå utöver våra inskränkta egocentriska begrepp om självet och identifiera oss med hela skapelsen, upptäcka att dess sanna natur inte är nåt annat än vår egen. Eftersom vi också är en del av världen, är denna böns välsignelser även välgörande för oss.

Ammas hela liv är en ständig strävan att göra så många varelser som möjligt lyckliga. Hennes liv är sannerligen denna bön i handling. Hon visar oss den rätta inställningen som inte endast är att be utan också att leva.

När vi reciterar "Om lokah samastah sukhino bhavantu" nästa gång, låt oss försöka att djupt känna för alla levande varelser, och besluta att leva i denna osjälviska anda.

Må fred och harmoni råda.

1) Många av Vedas ursprungliga 1008 indelningar har kommit bort. Det är möjligt att detta mantra fanns i en av dessa förlorade indelningar. Om inte, så tog det säkerligen födelse från eller i närhet av en Upplyst Mästare.

2) Dharma - (Från roten dhri, "att stödja, bära, hålla tag i.") Dharma betyder "det som upprätthåller universum." Dharma betyder sanningens lagar, kosmiska lagar eller naturlagar. Det betyder också rättfärdighet, i enlighet med den gudomliga harmonin, plikt, ansvar, rättvisa och godhet. Dharma betecknar religionens inre principer. Dharma innebär en saks eller varelses natur och dess riktiga funktioner och handlingar. Det är t.ex. eldens dharma att brinna. Människans dharma är att leva ett rättfärdigt liv och att utveckla ett högre medvetande.

3) Namnet Krishna betyder "den tilldragande" och "den mörke (ett mörker som symboliserar oändligheten och vad som måste förbli okänt för det begränsade intellektet).

4) Hänvisande till den den traditionella synen på ämnet, så finns det 14 världar, eller plan av existens - sex stycken bildlikt över oss och sju under oss. Bhuh är jord-planet. Över oss i stigande ordning finns Bhuvah, Svah, Mahar, Jana, Tapa och Satya (också känt som Brahma-loka eller Brahmas värld); under oss i sjunkande ordning är Atala, Vitala, Satala, Rasaatala, Talaatala, Mahaatala och Patala. De är generellt indelade i tre zoner: himmelriket (svarga), jorden (prithvi) och underjorden ( patala ). Det är orsaken till varför man i skrifterna ofta stöter på uttryck som "herren över de tre världarna." Om man inte accepterar att det finns 14 världar, kan man betrakta hänvisningen till mångfaldiga världar som det oändliga perspektivet på denna värld, som förnimms av alla djur, växter och människor.